amandatheodora

När jag sitter på bussen, känner att kvällssolen bländar mina ögon att jag knappt ser, kan jag inte göra något annat än att bara le. Med min favoritspellista på ipoden spelas musiken på en lagom hög volym och jag börjar tänka... Tänk hur ofta jag åker den är vägen ner till Nynäshamn (jag bor en mil utanför)? Jag skulle tro 2-3 gånger om dagen vissa dagar. Allt ser likadant ut, ingenting har ändras. Möter bilar, kör om bilar. Ser människor, ser djur. Jag älskar att åka buss, eftersom jag älskar att fundera och det gör jag bäst på bussen. Det är dags för mig att trycka på den röda knappen så att bussshaufören vet att jag ska gå av, annars vet man ju aldrig vart jag hamnar...